Kompressionspunkt

Kompressionspunkten är det tryck som krävs för att orsaka plastisk deformation. Plastisk deformation är permanent ändring i form eller storlek av en fast kropp utan fraktur, til följd av ihållande tryck utöver den elastiska gränsen. Cylinderformade prover placeras i en testmaskin som applicerar ett ökande tryck tills plastisk deformation uppträder i provet. Det största trycket som registrerats före deformation är kompressionspunkten.

Böjmodul

Böjmodulen beräknas genom att mäta deformationen hos en stav i ett böjhållfasthetstestet. På ett sätt som liknar beräkningen av dragmodul används deformationen och trycket för att bestämma böjmodulen.

Böjhållfasthet

Böjhållfastheten är ett mått på den maximala mängden böjspänning som ett prov tål innan sprickor bildas. Provet stöds helt enkelt i båda ändarna och en ökande belastning appliceras i mitten. Det tryck som orsakas av böjning beräknas och summan som fås när det brister registreras.

Skjuvhållfasthet

Skjuvhållfastheten mäter styrkan i en epoxifog när den läggs i skjuvning. Testet utförs genom att två metallbitar limmas ihop med en överlappning och sedan dras de isär under spänning i en testmaskin. Dragkraften skapar en skjuvkraft i limmet och den resulterande spänningen anges som skjuvhållfastheten.

Vidhäftning

Vidhäftning är den spänning som krävs för att ett limstreck ska brista med en kraft vinkelrätt mot den limmade ytan. Två aluminiumcylindrar eller cylindrar av mjukt kolstål med 25 mm diameter limmas ihop med materialet som ska testas. En anordning är gängad på båda delarna och applicerar en dragkraft på limfogen. Den belastning som krävs för att limningen ska brista divideras med den limmade ytan och den resulterande spänningen är också känt som vidhäftningshållfastheten.

Dragtöjning

Dragtöjning, även kallad spänning, anger hur mycket materialet kan ‘stretchas’ innan det går sönder. Hundbenformade prover placeras i en testmaskin som applicerar en ökande dragkraft tills de går sönder. Ändringen i provlängden mäts med en extensometer. Punkten vid vilken provet går sönder är dragtöjningen.

Dragmodul

Dragmodulen beskriver hur mycket töjning (spänning) som resulterar från en viss mängd spänning. Denna egenskap är i huvudsak materialets styvhet. Under draghållfasthetstestet mäts töjningen och registreras vid motsvarande spänning innan materialet ger vika. Spänningen dividerat med töjningen motsvarar modulen eller lutningen för spännings-/töjningskurvan.

Draghållfasthet

Draghållfasthet är den belastning som krävs för att spräcka epoxi och göra att den går sönder. Hundbenformade prover placeras i en testmaskin som applicerar en ökande dragkraft tills de går sönder. Det största trycket som registreras innan de brister är draghållfastheten.