Efterhärdningsscheman varierar beroende på harts-/härdarkombination, önskade fysiska egenskaper hos laminatet och kapaciteten hos efterhärdningsutrustningen för att nå och bibehålla en måltemperatur.

Under en efterhärdning höjs laminatets temperatur långsamt till efterhärdningens måltemperatur som hålls under en tid och sedan långsamt sänks till rumstemperatur.

Härdning vid förhöjd temperatur kan påbörjas så snart som laminatet läggs upp, men med försiktighet. Tänk på att när den ohärdade epoxin värms upp blir den mer flytande och kan rinna av från vertikala laminat eller leda till minskat harts till fiber -förhållande i vissa processer. Vid tjockare lamineringar kan efterhärdningsvärmen som tillförs den exotermiska värmen som alstras av en stor massa härdande epoxi vara tillräckligt hög för att skada laminatet eller gjutformen. Efterhärdning ska av dessa skäl påbörjas efter epoxin nått en initial härdning i rumstemperatur.

Efterhärdningens måltemperatur avgörs vanligen av önskade mekaniska eller termiska egenskaper men kan också avgöras av efterhärdningsutrustningens begränsningar eller kärnmaterialens eller gjutformens förmåga att tåla efterhärdningstemperaturer.

Även minsta rekommenderade efterhärdningstemperaturer kan vara lägre, 60–82 °C är det mest effektiva området för efterhärdning av PRO-SET epoxier (utom när LAM-251-HT-härdare används). Måltemperaturen avgörs när de högsta potentiella egenskaperna en harts-/härdarkombination kan nå. Högsta förbättringen av egenskaper sker inom åtta timmar, med minskande förbättring på upp till sexton timmar.

Laminatets tjocklek avgör hur snabbt temperaturen ökar. Ett tjockt laminat kan kräva en hållcykel så att temperaturen kan normaliseras i hela laminatet. En kärna kan isolera en del av laminatet och göra så att den delen släpar efter den genomsnittliga temperaturökningen. Använd termoelement för att övervaka temperaturen på olika ställen på komponenten under efterhärdning.

Öka laminatets temperatur med en reglerad hastighet så att laminatets temperatur inte överskrider epoxins termiska egenskaper i laminatet. Epoxin fortsätter härda när laminatet värms upp. Hastigheten för temperaturökningen ska vara tillräckligt låg för denna extra epoxihärdning och driva upp epoxins termiska egenskaper framför laminatets temperatur. Om laminatets temperatur överskrider epoxins termiska egenskaper kan ytan bli skev eller genomtryck kan ske i laminatet.

Följ nedanstående riktlinjer för att undvika termisk chock under efterhärdningscyklerna:

1. Öka temperaturen från rumstemperatur i en takt om 8–11 °C per timme.

2. Vid varje 22 °C temperaturökning ska den temperaturen hållas en extra timme så att laminatets innertemperaturer kan utjämnas. Fortsätt temperaturökningen med 8–11 °C per timme.

3. Fortsätt med denna cykel tills efterhärdningens måltemperatur har nåtts.

4. Håll måltemperaturen i minst åtta timmar (utom när LAM-251-HT-härdare används). Komponentens fysiska och termiska egenskaper fortsätter att förbättras tills 100 % av de potentiella egenskaperna har nåtts. Lägre måltemperaturer kräver längre efterhärdningstider för att nå 100 %.

5. Sänk temperaturen i en takt om 11 °C per timme.

6. Håll vid 35 °C i två timmar så att den kan normaliseras.

7. Stäng av värmen och låt svalna i rumstemperatur. Detta schema rekommenderas vid härdning av lättare laminat. Hastigheten på temperaturökningen ska sänkas för gjutformar, pluggar och tunga laminat. Vi rekommenderar att man skapar fysiska testdelar i slutet av laminatschemat för att bestämma den perfekta efterhärdningscykeln. Termoelement inbäddade i provlaminatet mäter temperatureftersläpningen under efterhärdningen.